Reflekterandet över Slutredovisningen
Ja vad ska jag skriva. Jag har så dåliga erfarenheter av redovisningar så att jag är allmänt negativ gällande dem är personligen inte speciellt oväntat. Trots vetskapen om att det faktiskt finns något i dessa sammankomster som gynnar min intellektuella utveckling smyger en negativ inställning på mig bakifrån.
En redovisning för mig behöver vara levande och intressant. Den behöver vara i rörelse och berätta en historia. En drömredovisning i mina ögon skulle vara någon slags dans i färger där varje person berättar historien med hela kroppen. Men jag vet att uppskattningen för sådant brukar vara låg då rädslor för att vara annorlunda eller fördomar osv ofta brukar hålla en människa tillbaka och då inte skapa den känsla som behövs. Men jag vet att det här kan vara en fördom, vilket jag hoppas.
Men! Redovisningen för våra arbeten i temat EXIT gjorde ett bra jobb. Att redovisningar är långtråkiga är inget att stoppa under mattan, men jag tror att själva ordet redovisning är så laddat med negativitet att den dödar allt hopp om ett roligt innehåll. Men tack vare en frekvent intressant, rolig och oväntad feedback på varje arbete - från alla inblandade handledare- gjordes det att både lyssningen och opponerandet blev mer intressant och varje arbete öppnades upp och visade nya sidor man själv inte sett.
Även gestaltningarna gjorde sitt. Jag anser att vi alla visade en del av oss själv i sitt arbete och blottade en ärlighet vilket gav redovisningen yttligare en rolighetspoäng.
Uppläggningen med att varje arbete fick 30 minuter var en passande tid. Det gjorde hela proceduren mindre stressfylld vilket jag upplever har en mycket negativ påverkan för ens egen tankegång. Även att tiden var uppdelad mellan korrespondent och opponent gjorde att det blev intressantare och lättare att fokusera för mig som lyssnare.
Dock finns det alltid den återkommande negativa aspekten med redovisningar, och det är att de alltid tar så lång tid och därför hade jag önskat fler pauser. Fem minuter mellan varannan redovisning för en tur utanför dörren hade hjälpt då det var otroligt svårt att fokusera på de två sista redovisningarna. Det här är inget som gäller för alla då det skiljer sig från person till person hur länge man klarar av att hålla koncentrationen. Men då jag och garanterat ett flertal andra har olika grader av koncentrationssvårigheter skulle det bara ha gjort gott.
Anledningen till att vi redovisade och berättade om våra arbeten var för att lyfta fram fler aspekter ur sin gestaltning. Ni ville ge chansen till oss att utvecklas, ge och få konstruktiv kritik, öva förberedelse samt ett slutskede för handledning och hjälpa oss att se ur fler synvinklar.
Jag var väldigt nöjd med min gestaltning. Den feedback jag fick på mitt träd passade in med vad jag ville höra. Jag vill arbeta utifrån en tydlighet och en direkt ärlighet. Jag vill att när man vid första anblick på min gestaltning ska veta vad det är jag vill säga, och jag skapade det här arbetet för att jag vill väcka frågan för vår egen och personliga roll i symbiosen mellan industrialismen och naturen. Därför förstår jag att det blir svårt för opponenten att ge en feedback som skiljer sig från det syfte jag skapat utifrån. Det negativa med att jag gör så, ger en mindre chans till egen och fri tolkning och därefter en mindre chans till en bred och mångfaldig feedback. Men jag anser att Amanda gjorde ett bra jobb. Amanda har varit med mig under hela resan och vet vad jag tänkt och sett hur jag jobbat.
Men jag är nöjd. Jag vet att det är svårt att skapa helt nya redovisningsformer för en sådan enkel redovisning, men den dagen det kommer hoppas jag att jag får ta del av den.
