Assignment #1 "Eftersläppet"
Så,
NU får du andas ut.
Okej, vad hände? Jo.
NU får du andas ut.
Okej, vad hände? Jo.
Jag kom på mig själv med att genast söka efter det oväntade. Det där lilla extra. Det andra. Men vad är då det oväntade? Långsökt och avancerat? Det skulle iallafall vara och bli något i stil med, "jag har faktiskt aldrig tänkt på det där" .
En stark känsla jag hade var också att lägga en hög standard åt mig själv. Nu jävlar ska du få jobba lite. Jag ville att jag skulle behöva planera, lägga tid och arbeta med tanken ordentligt. Så långt bak inne i de dammigaste hörnen med alla gamla idéer, alla inspirationslådor och erfarenheter blev de kvarvarande testade för eventuell samarbete. Och vad fann jag? Jo, denna enorma rädsla för mörker.
I de flesta småbarnsminnen jag har var mörkret alltid den farligaste platsen. Om det så var inne i garderoben,
i hörnet utav rummet,
eller den lilla skugga som smög sig in under dörrkarmen.
Precis allt mörkt.
I och med detta kunde jag också minnas att jag läst citatet "You're not scared of the dark. - You're scared of what's in it", vilket gjorde att någon slog i gonggongen - det HÄR kommer bli bra. Det här kommer bli jävligt bra. Min idé började då att knäcka sönder sitt utomliggande gråa och gulnande äggskal.
Jag ville att rädslan för mörkret skulle vara den farliga platsen med ett barns fantasi- vilket jag antar är självklart att de gula objekten står för. Jag ville lyfta fram att det är det kreativa tänkandet i barns fantasi som skapar dessa fantasimonster som får en boplats i mörkret. Att det är i fantasin man skapar dessa obekvämligheterna man sedan får leva med. Vad bara jag hade önskat är att någon sagt till mig att det är vad du väljer att se som du kommer att hitta.
En stark känsla jag hade var också att lägga en hög standard åt mig själv. Nu jävlar ska du få jobba lite. Jag ville att jag skulle behöva planera, lägga tid och arbeta med tanken ordentligt. Så långt bak inne i de dammigaste hörnen med alla gamla idéer, alla inspirationslådor och erfarenheter blev de kvarvarande testade för eventuell samarbete. Och vad fann jag? Jo, denna enorma rädsla för mörker.
I de flesta småbarnsminnen jag har var mörkret alltid den farligaste platsen. Om det så var inne i garderoben,
i hörnet utav rummet,
eller den lilla skugga som smög sig in under dörrkarmen.
Precis allt mörkt.
I och med detta kunde jag också minnas att jag läst citatet "You're not scared of the dark. - You're scared of what's in it", vilket gjorde att någon slog i gonggongen - det HÄR kommer bli bra. Det här kommer bli jävligt bra. Min idé började då att knäcka sönder sitt utomliggande gråa och gulnande äggskal.
Jag ville att rädslan för mörkret skulle vara den farliga platsen med ett barns fantasi- vilket jag antar är självklart att de gula objekten står för. Jag ville lyfta fram att det är det kreativa tänkandet i barns fantasi som skapar dessa fantasimonster som får en boplats i mörkret. Att det är i fantasin man skapar dessa obekvämligheterna man sedan får leva med. Vad bara jag hade önskat är att någon sagt till mig att det är vad du väljer att se som du kommer att hitta.
