thehoneycombartchives.blogg.se

Ja. Okej. 

Något ska ha hänt den här veckan, men min oinspiration fortsätter. Med tanke på att jag har fler än enbart detta projekt up and running ( detta är egentligen ingen ursäkt, men för att lätta på samvetet) så har händelseförloppet inte varit så händelserikt. Jag fick upp min modell i hönsnät och jag fick den halvvägs gjord med lera innan leran tog slut. 


Simpelt, och direkt. 


Men jag tänkte en hel del.

Tanken var att i början göra en hel trädkrona och en hel stad som vilar på en platt skiva. Jag har funderat över hur jag ska kunna få trädets krona att vara så rikt på löv som möjligt utan att det ska ta mig ett år att fästa varje blad på sin plats och faktiskt få lite balans i hela projektet. Eller: en fungerande komposition. 
Så jag bestämde mig för att;

- istället för att bygga staden "uppe på" trädet, kommer den nu att ligga som "i ett halvklot" och pressa ner trädets grenar. Själva händelsen visar hur "staden trycker ner trädet". Detta är en symbol för att industrialismen och materialismens överdrivet snabba accelerering som gör att vi tar mer än vi ger = trädet viker sig. 

Jag har nog namngett den också. 


Human logic. 



Lite sarkastiskt. 

Nu när jag inte var på handledningen fick jag direktiv att prata tillsammans med andra om varderas arbete. Det här sa vi om mitt. 


Det var Lisa och Maja jag hade tillgänliga för deras åsikter. I och med att jag ska göra ett träd, där stommen är i hönsnät, barken av lera och grenarna i enbart lera och ståltråd och jag har svårt att lisa ut hur jag ska göra de små grenarna, kom Lisa med idén att jag kunde använda plast eller trä för att göra dem. Kanske tunna sugrör eller grillpinnar. Maja sa lite skämtsamt att använda plastpinnarna som blir kvar efter klubbor, men jag tyckte faktiskt att det var en bra idé. 

Marken som trädet skall stå på tänkte jag använda konstgräs till- men då jag har en begränsad kassa frågade jag om de hade något billigare alternativ. Maja tänkte att jag kunde sprätta upp - om jag kunde hitta en- en grön trasmassa, och lisa följde efter med att använda redan färdiga badrumsmattor men sprätta om dem. 
Då jag ska göra hus också på ovansidan som jag är lite rädd för att det ska bli tungt, höll de med om att kartong är det bästa materialet, men då jag inte ville ha de naggade kanterna tänkte vi att inklätt och målat frigolit kunde bli bäst. 

Min vision är att staden ska bli så verklighetstrogen som möjligt, så jag kommer alltid att sträva efter att få mina delar att se så riktiga ut som möjligt. Jag vet att jag kommer att måsta ändra på vissa planer allt eftersom, och om det händer kommer jag att vara redo. 

Vi letade också lite referenser tillsammans och det här hittade vi. 

Hittils har det gått ganska trögt. Jag bestämde rätt tidigt vad det var jag ville göra och behövde bena ut i huvudet hur det skulle gå till. 

För mig att inte planera arbetet "och se det klara föremålet" fungerar inte. Jag behöver bygga upp gestaltningen så jag vet vart jag ska. Däremot vet jag att under tiden kommer jag att göra förändringar och även vara beredd på att kanske till och med döda mina såkallade älsklingar. 
Men, varför har det gått så segt?

Jag har inte haft drivet. Kreativiteten har jag haft, och peppen. Men tyvärr ingen sådan okej nu gör jag det här-känsla. Däremot kom den idag.
Under dagens gång har jag byggt stommen till mitt träd med hjälp av hönsnät och sytt fast rötterna i en kartongbit. Imorgon kommer jag att fortsätta att förbättra trädet och ge det grenar. Jag kommer även att ge mig ut på jakt efter något som kan se ut som gräs.