Assignment #3 "Eftersläppet"
Jag ska försöka vara ärlig i den här kaotiskt färgglada, känslomässia kaos till skapelsen.
>>Hur ska jag kunna måla något ur ett känslomässigt kaos?
>>Hur ska jag kunna måla något ur ett känslomässigt kaos?
jag vet inte ens vad jag känner. <<
Det var då det hände.
En musiker som heter Matt Corby pratar om att vara i samklang med sitt undermedvetna. Vissa människor tror han, är just det mer eller mindre. Att han låter sitt undermedvetna tala när han skriver den musik han gör, där det sedan visar sig att han förklarat precis hur han känner utan att veta om det.
Så vad är det jag känner? Vad är det mitt undermedvetna försöker säga till mig?
Det jag hörde precis då den tanken stängde dörren var
Måla ditt kaos.
Nu bestämde jag mig för att tolka 1,2,3,4 som välj själv hur många gånger det skall upprepas,
och lät också någon annan sjunga åt mig då jag kopplade ihop bilden med den låt jag råkade lyssna på då idén dök upp.
Nu i efterhand vill jag knappt se åt bilden då den resulterade i att bli väldigt personlig. Vänd ryggen till ljuset tolkade jag som att istället vända mig åt mörkret och se vad som finns där inne. Gör orden tydliga. Förklara vad du ser. Jag ser den väldigt mycket som det vackra virrvarret jag pratade om tidigare, att färgerna och skimret är det känslomässiga kaos som cirkulerar och om att det inte är något dåligt.
Det var då det hände.
En musiker som heter Matt Corby pratar om att vara i samklang med sitt undermedvetna. Vissa människor tror han, är just det mer eller mindre. Att han låter sitt undermedvetna tala när han skriver den musik han gör, där det sedan visar sig att han förklarat precis hur han känner utan att veta om det.
Så vad är det jag känner? Vad är det mitt undermedvetna försöker säga till mig?
Det jag hörde precis då den tanken stängde dörren var
Måla ditt kaos.
Nu bestämde jag mig för att tolka 1,2,3,4 som välj själv hur många gånger det skall upprepas,
och lät också någon annan sjunga åt mig då jag kopplade ihop bilden med den låt jag råkade lyssna på då idén dök upp.
Nu i efterhand vill jag knappt se åt bilden då den resulterade i att bli väldigt personlig. Vänd ryggen till ljuset tolkade jag som att istället vända mig åt mörkret och se vad som finns där inne. Gör orden tydliga. Förklara vad du ser. Jag ser den väldigt mycket som det vackra virrvarret jag pratade om tidigare, att färgerna och skimret är det känslomässiga kaos som cirkulerar och om att det inte är något dåligt.
Men så händer det något i mitten. Jag har ingen aning om vad det är, och kan heller inte förklara, men jag känner mig fruktansvärt jagad när jag ser på dem. Jag vill stirra tillbaka honom ner i det vackra hål han kommer ifrån. Vafan är han där för.
En dag kanske jag vet.
