Galleribesök #2
Här kan jag erkänna att jag inte heller minns vad Galleriet hette, men det låg gatan upp från Café Berlin. Granne med Göteborgs Universitets huvudbyggnad.
Jag kom på mig själv att undersöka utförandet och kompositionen i bilderna mer än själva motivet. Det störde mig lite, då jag ville uppskatta hur talangfull konstnären är. För bilderna är riktigt snygga. Men det är ju det. De är bara "snygga". De gav mig inget. De är cafékonst som jag kallar det. Sådant vackert man uppskattar, som pryder väggarna och ger dem något mer än nakenhet, men som man glömmer lika snabbt. Jag är ingen sådan som vill behöva studera ett utförande för att leta efter en känsla, utan jag vill ha den nu. Direkt. Vid första anblicken. Jag vill bli förälskad eller äcklad, jag vill inte lämnas i en gråzon.
