Slutreflektion
En hel gestaltningskurs. Jaja, process. Process. Process. Kritik. Handledning. Hit och dit. Samtidigt ska man fokusera på sitt eget ångestfyllda projekt. På HDK jobbar vi med HELA hjärnan ja.
Mitt arbete innebär ett träd (utförligt beskrivet i föregående text) som jag valt att kalla för "Rötterna vid mina fötter". Lite kortfattat vad jag vill inspirera med det här verket är att tänka sig för och faktiskt se att jordens praktiskt taget nalkande undergång beror på oss. Det är "vi som tynger ner trädet som håller oss uppe", alltså - tack vare naturen kan vi få ha vår älskade välfärd.
I det stora hela har jag färdats genom en resa som- som alltid har en början och ett slut och den här gången med en go jvla ångestfylld mitten. Processen innebar att först och främst få ordet "exit" slungad i ansiktet och sedan komma på något av det.
Jag hade tänkt mig att måla en tavla i olja då handledarna gärna trycker på att "under gestaltningsveckorna finns det tid att utforska det man inte kan". Men då en av lärarna påstod att man inte ska se det färdiga resultatet/ bestämma sig redan nu hur det ska se ut, samt drog en fin referens till oljemålningen kände jag bara, Tack. En oljemålning var faktiskt precis vad jag ville göra. Inte nu längre.
Så jag ändrade mina tankebanor och bytte fil. Lera! det har jag aldrig provat. Jag började med att knyta känslomässiga band till mitt stundande arbete så jag kunde känna att jag faktiskt skapar något jag brinner för (senare fick jag höra att man inte behöver känslomässiga band till sitt arbete vilket jag tycker är total båg). Ur denna fundering föddes mitt världsbärande träd.
Jag planerade och planerade - fick hitlers ekträd i referens inte bara en gång ( varför ska jag få inspiration från en ek som hitler gav till en idrottare? ) Jag bestämde mig för att använda så lite referenser som möjligt för att enbart skapa inifrån och började köpa lera. Jag trodde jag skulle klara mig på 5 kg. Jo tjena.
Ur allt det här har jag egentligen inte lärt mig speciellt mycket, eller något som revolutionerat mitt tänkande. Jag visste hur jag funkar i sådana här processer och det är inget jag kan ändra på då jag verkar vara- en som behöver känslomässiga band- till mina skapelser. Men jag kan säga att jag lärt mig att du får plattast lera om den är torr men med tillsatt fukt på ett fuktfritt underlag. Jag lärde mig också att det är väldigt roligt att hålla på i lera och att man behöver ungefär dubbelt så mycket lera än man tror. 12 kg, WEHO. 384 kr på enbart lera.
Ur själva processarbetet lärde jag känna mig själv yttligare lite till och kan stärka mitt påstående ännu mer att jag arbetar bäst under press. Att jag tycker att handledning är jobbigt då jag anser att det är mitt arbete- om jag vill ha hjälp så är det väl bättre om jag frågar om den och inte tvingas till en stund med kritik jag inte är intresserad av? jag anser också att jag lärt mig att jag hellre studerar 8 timmar om dagen och känner att jag går och lägger mig med lite mer i ryggsäcken varje dag, än att glida runt på en bomullsmatta av fri disponerad tid och valfritt material att skapa något av.
Jag anser inte att sådana här processarbeten är viktigare än ämnen att läsa om och faktiskt bli bättre på. Jag anser inte att 7 veckor är en rimlig tid att ge till ett processarbete då det är på tok på lång tid. Det är SVÅRT att disponera ett processarbete över 7 veckor när du blir uppmanad att inte se det färdiga resultatet utan "låta det växa fram". Jag anser INTE att ett processarbete är av högre vikt än teknikundervisning.
Mitt arbete innebär ett träd (utförligt beskrivet i föregående text) som jag valt att kalla för "Rötterna vid mina fötter". Lite kortfattat vad jag vill inspirera med det här verket är att tänka sig för och faktiskt se att jordens praktiskt taget nalkande undergång beror på oss. Det är "vi som tynger ner trädet som håller oss uppe", alltså - tack vare naturen kan vi få ha vår älskade välfärd.
I det stora hela har jag färdats genom en resa som- som alltid har en början och ett slut och den här gången med en go jvla ångestfylld mitten. Processen innebar att först och främst få ordet "exit" slungad i ansiktet och sedan komma på något av det.
Jag hade tänkt mig att måla en tavla i olja då handledarna gärna trycker på att "under gestaltningsveckorna finns det tid att utforska det man inte kan". Men då en av lärarna påstod att man inte ska se det färdiga resultatet/ bestämma sig redan nu hur det ska se ut, samt drog en fin referens till oljemålningen kände jag bara, Tack. En oljemålning var faktiskt precis vad jag ville göra. Inte nu längre.
Så jag ändrade mina tankebanor och bytte fil. Lera! det har jag aldrig provat. Jag började med att knyta känslomässiga band till mitt stundande arbete så jag kunde känna att jag faktiskt skapar något jag brinner för (senare fick jag höra att man inte behöver känslomässiga band till sitt arbete vilket jag tycker är total båg). Ur denna fundering föddes mitt världsbärande träd.
Jag planerade och planerade - fick hitlers ekträd i referens inte bara en gång ( varför ska jag få inspiration från en ek som hitler gav till en idrottare? ) Jag bestämde mig för att använda så lite referenser som möjligt för att enbart skapa inifrån och började köpa lera. Jag trodde jag skulle klara mig på 5 kg. Jo tjena.
Ur allt det här har jag egentligen inte lärt mig speciellt mycket, eller något som revolutionerat mitt tänkande. Jag visste hur jag funkar i sådana här processer och det är inget jag kan ändra på då jag verkar vara- en som behöver känslomässiga band- till mina skapelser. Men jag kan säga att jag lärt mig att du får plattast lera om den är torr men med tillsatt fukt på ett fuktfritt underlag. Jag lärde mig också att det är väldigt roligt att hålla på i lera och att man behöver ungefär dubbelt så mycket lera än man tror. 12 kg, WEHO. 384 kr på enbart lera.
Ur själva processarbetet lärde jag känna mig själv yttligare lite till och kan stärka mitt påstående ännu mer att jag arbetar bäst under press. Att jag tycker att handledning är jobbigt då jag anser att det är mitt arbete- om jag vill ha hjälp så är det väl bättre om jag frågar om den och inte tvingas till en stund med kritik jag inte är intresserad av? jag anser också att jag lärt mig att jag hellre studerar 8 timmar om dagen och känner att jag går och lägger mig med lite mer i ryggsäcken varje dag, än att glida runt på en bomullsmatta av fri disponerad tid och valfritt material att skapa något av.
Jag anser inte att sådana här processarbeten är viktigare än ämnen att läsa om och faktiskt bli bättre på. Jag anser inte att 7 veckor är en rimlig tid att ge till ett processarbete då det är på tok på lång tid. Det är SVÅRT att disponera ett processarbete över 7 veckor när du blir uppmanad att inte se det färdiga resultatet utan "låta det växa fram". Jag anser INTE att ett processarbete är av högre vikt än teknikundervisning.
